Proteiner i blodet ger nya ledtrådar om ALS

Bakom studien står en forskargrupp med forskare från bland annat KTH och Karolinska Institutet, däribland Anna Månberg vid KTH och Caroline Ingre vid Karolinska Institutet. Forskningen är en del av ett projekt som delfinansieras av Börje Salming ALS-stiftelse och som söker nya proteinmarkörer för att bättre förstå ALS och hur sjukdomen utvecklas.

Genom att analysera ett stort antal proteiner i blodet hos personer med ALS och jämföra med friska personer har forskarna hittat flera tydliga skillnader. Det som framför allt sticker ut är proteiner kopplade till musklerna.

– Det vi hittar är att muskelproteiner är det som tydligast skiljer personer med ALS från friska, säger Anna Månberg, forskare vid KTH.

Musklerna lämnar spår i blodet

Vid ALS bryts de nervceller som styr kroppens viljemässiga muskler successivt ner. När nervsignalerna inte längre når fram som de ska påverkas också musklerna. I den nya studien kan forskarna se hur denna påverkan avspeglas i proteiner som går att mäta i blodet. Forskarna såg också samband mellan proteinmönstren och var i kroppen sjukdomen först visar sig. Hos personer med så kallad spinal debut, där de första symtomen uppstår i armar eller ben, var kopplingen till muskelpåverkan särskilt tydlig.

Det är en viktig pusselbit eftersom ALS kan se väldigt olika ut från person till person. För vissa börjar sjukdomen i en arm eller ett ben, för andra med svårigheter att tala eller svälja. Även hur snabbt sjukdomen utvecklas varierar mycket.

– Vi ser en tidig muskelpåverkan hos patienter med spinal debut. Det ger oss ytterligare information om vad som händer beroende på var symtomen börjar, säger Anna Månberg.

På jakt efter markörer som kan följa sjukdomen

En viktig del av forskningen är att försöka förstå varför ALS utvecklas snabbt hos vissa personer och långsammare hos andra. Forskarna söker därför efter biomarkörer – biologiska förändringar som går att mäta och som kan ge information om sjukdomen och dess utveckling.

– Vi har lyckats börja bena ut en del, men det är mycket vi fortfarande inte förstår. Vi behöver hitta sjukdomsspecifika proteiner som vi kan mäta, säger Anna Månberg.

Nästa viktiga fråga är hur dessa proteiner förändras under sjukdomsförloppet. Om forskarna kan hitta markörer som speglar vad som händer i kroppen över tidskulle det på sikt kunna ge nya möjligheter att följa ALS med hjälp av blodprov.

Det handlar alltså inte om ett nytt blodprov som kan användas i vården i dag, utan om ett första steg mot att hitta biologiska markörer som kan bli användbara i framtiden.

– Det här är ett första steg mot att hitta proteiner som gör att vi kan följa sjukdomen och se hur de förändras under förloppet, säger Anna Månberg.

Kan bli viktigt när nya behandlingar testas

Bättre biomarkörer skulle också kunna få betydelse när nya behandlingar mot ALS utvecklas och testas. I kliniska prövningar följs effekten av en behandling idag till stor del genom förändringar i patienternas symtom och funktionsförmåga. Molekylära markörer skulle kunna ge forskarna ytterligare ettsätt att mäta vad som händer i kroppen och i framtiden kanske upptäcka förändringar innan de märks som förändrade symtom. Det skulle också kunna ge bättre möjligheter att se om en behandling faktiskt påverkar sjukdomsprocessen.

– Vi har varit väldigt begränsade i hur vi kan följa effekterna i kliniska prövningar. Det här skulle kunna bli ytterligare ett sätt att mäta effekten av enbehandling, säger Anna Månberg.

Forskningen går vidare

Den nya studien är ett steg på vägen och arbetet fortsätter. Forskargruppen går nu vidare med nästa del av projektet, med fokus på att förstå mer om de molekylära mekanismerna bakom de förändringar som går att se i blodet. Förhoppningen är att kunskapen ska bidra till bättre möjligheter att förstå varför ALS utvecklas olika hos olika personer, följa sjukdomens utveckling och ge forskningen bättre verktyg när nya behandlingar ska utvärderas.

– Det är en väldigt spännande tid för ALS-forskningen. Det händer mycket just nu och det ger hopp framåt, tillägger Anna Månberg.

Studienpublicerades som preprint på medRxiv i juli 2026. Det innebär att resultatenännu inte har genomgått vetenskaplig peer review.